Började ringa Prima Liv direkt på morgonen, ni som går hos dom vet hur jädrans svårt det kan vara att komma fram, men ska den som ger sig, till slut svarade Kim.
När jag fick höra hennes fråga till Kerstin och svaret därefter: "Var det inte GWs registreringsmapp som låg kvar här i förra veckan? Jo det står här i stället" så blev jag så lättad & glad.
Ett tag var det t o m så illa att jag önskade mig ett nytt reg.bevis & pass i födelsedagspresent av Anders... men nu kan jag få något annat roligare :-)
På väg till kvällen spårkurs så körde jag inom och hämtade upp mappen så nu finns den i säkert förvar där den ska vara!
Anders jobbade över ikväll (väldigt ovanligt) så jag tog med mig båda grabbarna. Började gå en runda med dem runt den ena dammen, så vackert (hade kunnat vara ännu vackrare med lite sol & värme).
Vi gick ut som sista par och hade möjlighet att ta det väldigt lugnt fram till spårstarten för att få ner GWs förväntan lite. Idag ville vi att han skulle ta tag i spåret på direkten (inte snurra runt lite först som han gjort de 2 första gångerna) och vi lyckades.
Första sträckan gick jättebra, tog första vinkeln klockrent, sträcka 2 gick bra fram till när en viltstig dök upp, den var han tvungen att kolla in lite extra och sedan upp på en hög sten, kunde ju ligga något där. Men hopp ner och så tog han sträcka 3 mycket bra och han blev så stolt när han hittade klöven.
Nästa vecka har vi uppehåll på kursen men ska spåra i alla fall, vill inte tappa flyt i denna fina utvecklingskurva.
Veckan därpå ska spåret förlängas ytterligare en bit, ska bli spännande att se hur grabben löser det!
måndag 25 maj 2015
Idag har vi haft ljuset tänt
 |
| FÖR LAKRITS SOM SKULLE HA FYLLT 9 ÅR IDAG! |
Extra tankar har vi även skänkt till matte Marie.
söndag 24 maj 2015
Det blir inte alltid som man tänkt sig...
Planerna var sedan ett par veckor tillbaka att jag & GW samt Margareta& Tor skulle åka till Danmark för att försöka få Brugsprövet avklarat.
Så i fredags efter jobb började jag packa ihop det som skulle med, allt var klart och jag skulle bara lägga ner det sista, dvs registreringsbeviset & passet som alltid ligger i samma plastficka och alltid ligger där Walles också ligger. Men ack vad jag bedrog mig, inte denna gång. Började leta men fann det INGENSTANS, irritationen och PANIKEN steg. Jag hade det senast den 11 maj då jag var och vaccinerade honom och ja det var med därifrån (vill jag minnas annars borde de hört av sig) och jag vill minnas att det låg emellan min stora plånbok. Sedan är det lite tomt i bollen... tror mig se det i bilen även på tisdagen då vi påbörjade vår spårkurs. Men jag "dammsög" bilen 3 gånger dessutom!!!!
4 timmar senare tog jag beslutet att ta ut kopior från Hunddata och skriva på vaccinationsdatumen och använda körkortet för att kunna legitimera mig. Skulle dom inte godkänna det så var det inte mycket att göra åt det hela. Om vi skulle fastna i tullen så tog jag med Walles pass och då hoppas att de ej skulle chippa och se att det var fel hund. Jag har aldrig varit så "olaglig" i hela mitt liv.
Jag sov ju inte så värst bra natten mellan fredag och lördag. Väckte Anders 00.30 och frågade var han gjort av påsen samt ryggsäcken som han hade med sig då vi spårade. Han bara suckade och svarade var, men tyvärr inte där heller. Innan jag somnade runt 4-snåret så hade jag försökt gå igenom nästan två veckor och vad vi gjort.
När klockan ringde kl 06.00 ville jag bara stänga av och somna om, men har man bestämt med andra så ger man sig upp och fullföljer det hela. Efter att jag varit ute med hundarna så fortsatte jag leta lite till innan det var dags att möta upp Margareta & Tor i garaget för att lasta över dem båda i våran bil.
Vi körde först till hundrastplatsen i Sibbarp så att de båda bröderna fick rasta av sig ordentligt. Därefter guidade GPS:en oss perfekt till provplatsen.
Vi anmälde oss och jag förklarade situationen. Connie vågade inte ta beslutet om att jag fick med mina uppgifter så hon skickade upp oss till domarna. De sa JA utan någon längre betänketid, fint gjort av dem! Gick tillbaka och anmälde oss.
Vi bestämde att inte gå upp tillsammans för att störa varann. Vi började och det kändes bra när jag rastade, när vi gick upp till provplatsen och även när vi fick stå där i närheten och vänta en liten stund.
Vi fick instruktioner och fick sedan ställa upp för start. Redan där vindade GW efter något, men vi startade i koppel och började att gå över en stig och in i skogen. Det gick inte jättebra men det gick. Vi stannade vi första flaggan och jag kopplade loss och då drog GW tillbaka till platsen som han förmodligen vindade redan från början. Domarna gav oss en chans till, bad oss gå iväg och komma tillbaka efter ca 15 minuter.
Vi gick iväg, GW fick springa av sig, hämta dummies vi gick i koppel och utan koppel ett par gånger, 2 ggr stack han men vi avslutade med 2 ggr med riktigt bra fotgående både med och utan koppel. Gick tillbaka till provplatsen och började om och historien upprepade sig nästan likadant, enda skillnaden var att han denna gång satt kvar medan jag stoppade undan kopplet men när jag sa FOT så stack han tillbaka till samma plats. Undrar vad där var för intressant?
Så pinsamt det här var. Domarna frågade om jag även anmält till att starta i Begynderklassen samma dag. Nej sa jag vi åkte hit för att försöka klara av att ha denna del avklarad. Naturligtvis sa jag till dem att jag inte hade kört 20 mil, betala broavgift samt provavgift OM jag inte trott på att vi skulle klara det. Det förstod dom i alla fall. Men tipset de gav var att jag nästa gång skulle rasta honom 1 timme innan start, det trodde dom att han skulle behöva. Så det får jag väl testa nästa gång.
Margareta & Tor var bara ett litet missöde ifrån att ha klarat sitt, surt sa räven!
Nu får vi byta träningsstrategi och se om det kan få bättre resultat.
På hemvägen sa jag till Margareta att nu fattas bara att de har razzia i tullen och vill kontrollera alla, men det hade dom inte så vi kom hem igen utan problem.
Snäll mot min man var jag också som körde inom SuperBrugsen och köpte en back pilsner. Det uppskattades så klart och han sa att jag gärna får åka fler gånger.
Vi träffade många trevliga ekipage och fick i alla fall en trevlig dag tillsammmans på grabbarnas första utlandsresa men förhoppningsvis inte den sista.
Idag har vi inte gjort många knop, mer än att jag gått en lång runda med grabbarna längs Ribban i det underbara väder som vi bjudits på idag.
Så i fredags efter jobb började jag packa ihop det som skulle med, allt var klart och jag skulle bara lägga ner det sista, dvs registreringsbeviset & passet som alltid ligger i samma plastficka och alltid ligger där Walles också ligger. Men ack vad jag bedrog mig, inte denna gång. Började leta men fann det INGENSTANS, irritationen och PANIKEN steg. Jag hade det senast den 11 maj då jag var och vaccinerade honom och ja det var med därifrån (vill jag minnas annars borde de hört av sig) och jag vill minnas att det låg emellan min stora plånbok. Sedan är det lite tomt i bollen... tror mig se det i bilen även på tisdagen då vi påbörjade vår spårkurs. Men jag "dammsög" bilen 3 gånger dessutom!!!!
4 timmar senare tog jag beslutet att ta ut kopior från Hunddata och skriva på vaccinationsdatumen och använda körkortet för att kunna legitimera mig. Skulle dom inte godkänna det så var det inte mycket att göra åt det hela. Om vi skulle fastna i tullen så tog jag med Walles pass och då hoppas att de ej skulle chippa och se att det var fel hund. Jag har aldrig varit så "olaglig" i hela mitt liv.
Jag sov ju inte så värst bra natten mellan fredag och lördag. Väckte Anders 00.30 och frågade var han gjort av påsen samt ryggsäcken som han hade med sig då vi spårade. Han bara suckade och svarade var, men tyvärr inte där heller. Innan jag somnade runt 4-snåret så hade jag försökt gå igenom nästan två veckor och vad vi gjort.
När klockan ringde kl 06.00 ville jag bara stänga av och somna om, men har man bestämt med andra så ger man sig upp och fullföljer det hela. Efter att jag varit ute med hundarna så fortsatte jag leta lite till innan det var dags att möta upp Margareta & Tor i garaget för att lasta över dem båda i våran bil.
Vi körde först till hundrastplatsen i Sibbarp så att de båda bröderna fick rasta av sig ordentligt. Därefter guidade GPS:en oss perfekt till provplatsen.
Vi anmälde oss och jag förklarade situationen. Connie vågade inte ta beslutet om att jag fick med mina uppgifter så hon skickade upp oss till domarna. De sa JA utan någon längre betänketid, fint gjort av dem! Gick tillbaka och anmälde oss.
Vi bestämde att inte gå upp tillsammans för att störa varann. Vi började och det kändes bra när jag rastade, när vi gick upp till provplatsen och även när vi fick stå där i närheten och vänta en liten stund.
Vi fick instruktioner och fick sedan ställa upp för start. Redan där vindade GW efter något, men vi startade i koppel och började att gå över en stig och in i skogen. Det gick inte jättebra men det gick. Vi stannade vi första flaggan och jag kopplade loss och då drog GW tillbaka till platsen som han förmodligen vindade redan från början. Domarna gav oss en chans till, bad oss gå iväg och komma tillbaka efter ca 15 minuter.
Vi gick iväg, GW fick springa av sig, hämta dummies vi gick i koppel och utan koppel ett par gånger, 2 ggr stack han men vi avslutade med 2 ggr med riktigt bra fotgående både med och utan koppel. Gick tillbaka till provplatsen och började om och historien upprepade sig nästan likadant, enda skillnaden var att han denna gång satt kvar medan jag stoppade undan kopplet men när jag sa FOT så stack han tillbaka till samma plats. Undrar vad där var för intressant?
Så pinsamt det här var. Domarna frågade om jag även anmält till att starta i Begynderklassen samma dag. Nej sa jag vi åkte hit för att försöka klara av att ha denna del avklarad. Naturligtvis sa jag till dem att jag inte hade kört 20 mil, betala broavgift samt provavgift OM jag inte trott på att vi skulle klara det. Det förstod dom i alla fall. Men tipset de gav var att jag nästa gång skulle rasta honom 1 timme innan start, det trodde dom att han skulle behöva. Så det får jag väl testa nästa gång.
Margareta & Tor var bara ett litet missöde ifrån att ha klarat sitt, surt sa räven!
Nu får vi byta träningsstrategi och se om det kan få bättre resultat.
På hemvägen sa jag till Margareta att nu fattas bara att de har razzia i tullen och vill kontrollera alla, men det hade dom inte så vi kom hem igen utan problem.
Snäll mot min man var jag också som körde inom SuperBrugsen och köpte en back pilsner. Det uppskattades så klart och han sa att jag gärna får åka fler gånger.
Vi träffade många trevliga ekipage och fick i alla fall en trevlig dag tillsammmans på grabbarnas första utlandsresa men förhoppningsvis inte den sista.
Idag har vi inte gjort många knop, mer än att jag gått en lång runda med grabbarna längs Ribban i det underbara väder som vi bjudits på idag.
onsdag 20 maj 2015
Nytt försök...
... till att bli lite mera aktiv här igen.
Nedan följer lite av vad som hänt sedan sist fram tills nu... så varning för långt inlägg!
Jag tappade allt sugen lite med det mesta där ett tag - men nu är vi förhoppningsvis på "G" igen.
Det har hänt en hel del så klart sedan sist (det mest tråkiga har jag skrivit om i föregående inlägg).
Veterinären hittade en glasbit (vid röntgen) i Walles högra tass som tyvärr krävde operation för att kunnas hyvlas ut. Vi passade då samtidigt på att ta bort hans "bråkande" sporre på vänster ben. Det var så synd om honom de dagar innan allt var läkt.
Vädret var regnigt och dant och vi var tvungna att bandagera och sätta sko på varendaste gång vi skulle gå ut. Men allt läkte fint och efter 10 dagar så hjälpte Margareta till att ta bort stygnen.
GW fick premiär simma på Djursjukhuset tillsammans med Clara.
Några månader senare så gav vi oss på ett försök att låta Walle & GW simma på samma dag, men det blev för jobbigt för lillgrabben. Ja inte själva simmandet, men väntandet.
Jag & Anders firade vår 25:e bröllopsdag i Berlin dagarna precis innan jul, det var verkligen stämningsfullt med alla julmarknader.
Sara & Pelle var redan här när vi kom hem och på julafton kom Frida... så mysigt att ha alla nära & kära omkring sig.
Vi var och tränade i Blentarp och fick träffa Paulinas söte lille Ture.
Sara har tagit sin sjuksköterskeexamen och självklart reste vi till Göteborg och var med på hennes stora dag.
Vi har träffat Bea & hennes tjejer på Järavallen ett par gånger, ibland bara promenixat och pratat i massor, ibland även tränat. Vill också tipsa om Beas trevliga hemsida om ni vill följa söta labben Elvans dräktighetstid och forsatta händelser: http://elvansvalpar.hundpoolen.se
Vi var på en härlig solig tur med Jeanette & Ebba i Tygelsjö.
Vi överraskade BC på hans nolledag och lurade med honom till AW på Bierhaus. Det var jag & Anders, Jeanette & Maguns, Petra & Thomas samt Britt-Inger. En mycket trevlig kväll.
Vi hade en jättetrevlig på tacokväll hos Jeanette & Magnus.
Jag & GW tillbringade en jättemysig helg med Petra & tjejerna i Söndraryd. Första dygnet hade GW lite svårt att koppla av men sedan gick det bra. Inte så konstigt, han är ju inte speciellt van vid att vara borta. Så många bra träningspass blev det för GW.
Vi har tränat på med lydnaden för Walle och i häromveckan hade träningsgruppen hyrt in Heidi Billkvam. Vi fick en trevlig dag, men är inte så säker på att Walle tyckte det var så roligt att försöka lära om (mer kul att sticka och kolla efter apportbockar i andras bagar). Men några träningspass till ger vi det hela sedan får vi se vad resultatet blir av det hela.
Valputvecklingskursen hos Birgitta Staflund är snart slut, bara ett tillfälle återstår (i juli). Men jag har ju många privatlektioner kvar så än lär det bli många tillfällen att lära GW massor av bra saker.
Inte minst så tränar vi 1 gång i veckan med Margareta & brorsan Tor. Efter träningen får grabbarna busa och de har verkligen så kul tillsammans.
Walle har fyllt 9 år vilken han firade i Blentarp och så klart bjöd han kompisarna på tårta.
Fina presenter fick han av Marie så klart, bl a nytt namnhalsband med guldtext & ett roligt Anna Ottosson spel.
GW har också fyllt år, tänk vad tiden går, 1 år den 9 maj.
Även han fick fina presenter av Marie, bl a halsband med härlig blå text samt en kulig boll.
GW har fått pröva på att åka buss & tåg t/r Lund, prövat på att jogga några meter med bästa Frida och nu går vi på viltspårskurs. Det är verkligen kul att göra saker med honom, han är piggare än piggast på allt.
Förra helgen var vi lediga i hela 4 dagar så underbart skönt. Vi hann med att både titta på lydnadstävlingar, åka till Lakritsskogen för första gången efter att Lakrits lämnat oss (så konstigt för oss alla att Lakrits inte längre fanns där). Men Marie hade hämtat Voffsan så grabbarna fick 4-bent sällskap på rundan. GW & Voffsan blev riktiga polare.
Vi hade trevliga gäster på besök på lördags kvällen och på söndagen tränade vi och så var ledigheten förbi.
Nu hoppas jag att det inte dröjer fullt så länge tills nästa uppdatering.
Nedan följer lite av vad som hänt sedan sist fram tills nu... så varning för långt inlägg!
Jag tappade allt sugen lite med det mesta där ett tag - men nu är vi förhoppningsvis på "G" igen.
Det har hänt en hel del så klart sedan sist (det mest tråkiga har jag skrivit om i föregående inlägg).
Veterinären hittade en glasbit (vid röntgen) i Walles högra tass som tyvärr krävde operation för att kunnas hyvlas ut. Vi passade då samtidigt på att ta bort hans "bråkande" sporre på vänster ben. Det var så synd om honom de dagar innan allt var läkt.
Vädret var regnigt och dant och vi var tvungna att bandagera och sätta sko på varendaste gång vi skulle gå ut. Men allt läkte fint och efter 10 dagar så hjälpte Margareta till att ta bort stygnen.
GW fick premiär simma på Djursjukhuset tillsammans med Clara.
Några månader senare så gav vi oss på ett försök att låta Walle & GW simma på samma dag, men det blev för jobbigt för lillgrabben. Ja inte själva simmandet, men väntandet.
 |
| Finaste gammelman |
 |
| Finaste lilleman |
Jag & Anders firade vår 25:e bröllopsdag i Berlin dagarna precis innan jul, det var verkligen stämningsfullt med alla julmarknader.
 |
| Här i väntan på den dyraste Caesarsalladen vi någonsin ätit och inte var den någon höjdare heller! |
 |
| Min fina nya vigselring :-) |
 |
| Visade också Anders vad jag önskade mig när han skulle besöka Berlin nästa gång! Men det blev ingen :-( |
 |
| Så snygg men så klart alldeles för dyr! |
Sara & Pelle var redan här när vi kom hem och på julafton kom Frida... så mysigt att ha alla nära & kära omkring sig.
 |
| Finaste barnen våra! |
 |
| Frida & grabbarna julefina |
Vi var och tränade i Blentarp och fick träffa Paulinas söte lille Ture.
 |
| GW ser allt lite fundersam ut! |
 |
| Paulina & Ture |
Sara har tagit sin sjuksköterskeexamen och självklart reste vi till Göteborg och var med på hennes stora dag.
Vi har träffat Bea & hennes tjejer på Järavallen ett par gånger, ibland bara promenixat och pratat i massor, ibland även tränat. Vill också tipsa om Beas trevliga hemsida om ni vill följa söta labben Elvans dräktighetstid och forsatta händelser: http://elvansvalpar.hundpoolen.se
Vi var på en härlig solig tur med Jeanette & Ebba i Tygelsjö.
Vi överraskade BC på hans nolledag och lurade med honom till AW på Bierhaus. Det var jag & Anders, Jeanette & Maguns, Petra & Thomas samt Britt-Inger. En mycket trevlig kväll.
Vi hade en jättetrevlig på tacokväll hos Jeanette & Magnus.
 |
| Manlig dricka |
 |
| Smarriga tillbehör för oss alla |
Jag & GW tillbringade en jättemysig helg med Petra & tjejerna i Söndraryd. Första dygnet hade GW lite svårt att koppla av men sedan gick det bra. Inte så konstigt, han är ju inte speciellt van vid att vara borta. Så många bra träningspass blev det för GW.
 |
| GW brydde sig inte ett dugg om båten |
 |
| Ej heller att simma över till andra sidan dammen |
 |
| Lugnt och fint tillbaka |
 |
| Först lämnar man av i hand... |
 |
| ... sedan ok att skaka sig! |
 |
| Hög fokus! |
 |
| Även vilt gick bra att lämna i hand, fancluben tittar avundsjukt! |
 |
| Uppför backe nerför backe i samma fina fart |
 |
| Högt belägen dummie |
 |
| Löste GW fint |
 |
| Vilken Ebbablick! |
 |
| Ebba kan minsann springa på vatten! |
 |
| Claras favvoplats, här låg hon mestadels och vaktade ägorna |
Vi har tränat på med lydnaden för Walle och i häromveckan hade träningsgruppen hyrt in Heidi Billkvam. Vi fick en trevlig dag, men är inte så säker på att Walle tyckte det var så roligt att försöka lära om (mer kul att sticka och kolla efter apportbockar i andras bagar). Men några träningspass till ger vi det hela sedan får vi se vad resultatet blir av det hela.
Valputvecklingskursen hos Birgitta Staflund är snart slut, bara ett tillfälle återstår (i juli). Men jag har ju många privatlektioner kvar så än lär det bli många tillfällen att lära GW massor av bra saker.
Inte minst så tränar vi 1 gång i veckan med Margareta & brorsan Tor. Efter träningen får grabbarna busa och de har verkligen så kul tillsammans.
 |
| Fr v GW & Tor |
 |
| GW hämtar "kaninen" |
 |
| Tor hämtar "kaninen" |
Walle har fyllt 9 år vilken han firade i Blentarp och så klart bjöd han kompisarna på tårta.
Fina presenter fick han av Marie så klart, bl a nytt namnhalsband med guldtext & ett roligt Anna Ottosson spel.
GW har också fyllt år, tänk vad tiden går, 1 år den 9 maj.
Även han fick fina presenter av Marie, bl a halsband med härlig blå text samt en kulig boll.
GW har fått pröva på att åka buss & tåg t/r Lund, prövat på att jogga några meter med bästa Frida och nu går vi på viltspårskurs. Det är verkligen kul att göra saker med honom, han är piggare än piggast på allt.
 |
| På bussen |
 |
| På tåget |
 |
| Paus i joggandet |
Förra helgen var vi lediga i hela 4 dagar så underbart skönt. Vi hann med att både titta på lydnadstävlingar, åka till Lakritsskogen för första gången efter att Lakrits lämnat oss (så konstigt för oss alla att Lakrits inte längre fanns där). Men Marie hade hämtat Voffsan så grabbarna fick 4-bent sällskap på rundan. GW & Voffsan blev riktiga polare.
 |
| Så blomstrande fint i Dogland (tyvärr mörk bild) |
 |
| Voffsan & GW |
 |
| Puss Puss |
Vi hade trevliga gäster på besök på lördags kvällen och på söndagen tränade vi och så var ledigheten förbi.
Nu hoppas jag att det inte dröjer fullt så länge tills nästa uppdatering.
onsdag 6 maj 2015
8,5 års vänskap...
... tillsammans med finaste Lakrits/Lakkan hann vi uppleva innan den jäkla cancern tog hennes liv ifrån oss alla alldeles för tidigt :-(
Till minne av finaste tjejen - Wallanders käraste
Lakkan & Marie kom in i vår liv sensommaren 2006 och sedan dess har vi gjort så mycket roligt ihop genom åren som gått.
Walle fattade på direkten tycke för Lakrits och hon föll för hans uppvaktning. De båda tu var alltid goda vänner aldrig något endaste lite bråk dem emellan... bara kärlek.
Vi har gått på kurser ihop i lydnad, viltspår & apportering. Vi har tränat ihop, vi har gått många mil tillsammans där det har badats mycket (både tillåtet & otillåtet). I stan har det blivit många korvar med bröd och sist men inte minst så har vi gjort vår årliga Bastudden tur.
Det är så ledsamt och vi saknar henne så men vi vet att hon nu har det bra och slipper lida längre.
Vi har gjort vårt bästa och tagit hand om Marie så gott vi har kunnat, men stackaren har verkligen genomlidit en tuff tid. De första gångerna vi träffade Marie ensam så snusades det enormt på Marie
och vid bilen letades. Ja mycket konstigt för oss alla.
Men förhoppningsvis så flyttar det in en liten fyrbent kamrat på Solgläntan om några månader. Det ser vi alla fram emot :-)
Här kommer lite bilder att minnas genomåren:
.JPG)
Lakrits kommer alltid att ha en speciell plats i våra hjärtan. Vila i frid finaste!
Till minne av finaste tjejen - Wallanders käraste
Lakkan & Marie kom in i vår liv sensommaren 2006 och sedan dess har vi gjort så mycket roligt ihop genom åren som gått.
Walle fattade på direkten tycke för Lakrits och hon föll för hans uppvaktning. De båda tu var alltid goda vänner aldrig något endaste lite bråk dem emellan... bara kärlek.
Vi har gått på kurser ihop i lydnad, viltspår & apportering. Vi har tränat ihop, vi har gått många mil tillsammans där det har badats mycket (både tillåtet & otillåtet). I stan har det blivit många korvar med bröd och sist men inte minst så har vi gjort vår årliga Bastudden tur.
Det är så ledsamt och vi saknar henne så men vi vet att hon nu har det bra och slipper lida längre.
Vi har gjort vårt bästa och tagit hand om Marie så gott vi har kunnat, men stackaren har verkligen genomlidit en tuff tid. De första gångerna vi träffade Marie ensam så snusades det enormt på Marie
och vid bilen letades. Ja mycket konstigt för oss alla.
Men förhoppningsvis så flyttar det in en liten fyrbent kamrat på Solgläntan om några månader. Det ser vi alla fram emot :-)
Här kommer lite bilder att minnas genomåren:
Lakrits kommer alltid att ha en speciell plats i våra hjärtan. Vila i frid finaste!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)